Problemet med partier

Det finns en mängd problem med system där faktisk demokrati är utbytt mot en indirekt och där en vald delegat ska föra din talan under kanske flera år utan att kunna bli ställd till svars av väljarna för sitt agerande. Låt oss gå igenom några av de viktigaste.

Partisystemets legitimitet
För bara lite över 50 år sen var många svenskar fortfarande medlemmar i ett parti. Många kände sig representerade och att man kunde påverka i sitt sammanhang. Sen dess har rörligheten mellan partierna ökat oerhört mycket, och många av oss känner idag att det inte finns något parti som representerar oss. Det här har lett till (se diagram ovan) att medlemsantalet i politiska partier har sjunkit våldsamt snabbt och redan vid valet 2010 hade partisystemet inte klarat en 4%-spärr till riksdagen.

Organisationer som företräder 2-3% av Sveriges röstberättigade kan såklart inte moraliskt motivera varför de skulle få ta alla politiska beslut i samhället. Det är lika rimligt som att statsbudgeten och ny lagstiftning skulle tas fram av en grupp framröstad av medlemmarna i Svenska kennelklubben eller de som gick med i ÖoBs Lågprisklubb under första tre månaderna den fanns.

Partiorganisationerna
Ett parti grundas ofta på en eller ett fåtal frågor, som rösträtt, åtta timmars arbetsdag, kristendomens ställning i skolan eller kärnkraft. Frågor som avgjorts för länge sen. Men då läggs inte partierna ner, utan de blir adoptivföräldrar för nya frågor som i bästa fall går i linje med deras ursprungliga profil.

Det här leder till att det ideologiska arbetet bleknar till förmån för att skapa ett spretigt erbjudande till väljarna som räcker för att 4% ska intressera sig för någon del och orka resa sig från sofflocket och gå och rösta på partiet. Ofta uppnår man det här genom att ta en extremposition i någon fråga som några få väljare tycker är avgörande, medan risken är partiet anslutit sig till uppfattningar som nån lobbyorganisation lyckats övertala dem om i andra. Fundera gärna över hur många dagar till exempel rökning på balkonger i flerfamiljshus eller EPA-traktorer skulle vara lagligt i en fungerande demokrati.

Enskilda politiker
Hur gör en vald politiker för att representera sina väljare? Det är ingen enkel fråga. I några få frågor har väljarna valt en viss politiker med en viss hållning. I de flesta frågor har partierna och politikerna inte fått något mandat från väljarna. I hur många kommuner har det till exempel varit en valfråga om man ska vara tvungen att ha en, sex eller 23 olika soptunnor som fastighetsägare? Många frågor är dessutom inte ens kända när valet äger rum. Har politikerna då fått väljarnas mandat att ta ett visst beslut?

Politiker som yrke
Sen kommer vi till nästa problem. Politikern som en gång steg in i politiken med en idé och ett driv, men som med tiden blivit kommunalråd eller riksdagsman och... tycker att det räcker med att hålla sig kvar på sin post för sin försörjning. Och som slutar leverera. Det är väl inget orimligt med det, men utan partisystem skulle betydligt större fokus läggas på vad respektive politiker uppnår.

Personen som söker makt
En avslutande vinkling i det här spektrat är personen som söker en maktposition men som inte nått dit i ett företag eller organisation. Kanske inte den bäste att känna in viljan hos de människor politikern företräder, och kanske inte den bästa ledaren om denne inte visat sig nå upp till kraven på andra ställen.